Drömde inatt om vår första hund Bamse.Han vad en blandning mellan Berner/Golden.Jag har alltid varit lite djurtokig.Som barn släpade jag hem fågelungar ,ödlor ,grodor ja,det jag kunde hitta.Ingen annan i vår familj vad det minsta djurintresserade.Lyckades tjata till mig en katt,och det vad det vi kunde ha hemma då min far är allergisk.Hästar har jag haft under hela min uppväxt och tävlingshoppade under en period.När jag flyttade hemifrån så blev jag med katt igen och har alltid haft katt sedan dess.Har tjatat på min make om en hund,och se han gav med sig.Såg annonsen på Bamse i vår lokalpress och vi åkte för att titta på honom.Det vad på en nedlagd kennel som hade fött upp Berner och Golden men som nu inte vad aktiva längre.Bamsen hade kommit till genom en tjuvparning.Alla i vår familj kelade och gosade med den lilla underbara valpen utom maken.Men se det fixade Bamse till själv.Han trängde sig ut genom valphagen och gick fram och började tugga på makens skosnöre,och ooops...så vad även maken "valpsåld "Vi hämtade hem Bamse på Novemberlovet-01,och det som är tragiskt är att han fick somna in på Novemberlovet -08.Hans diskar i bakänden vad totalt slut.Han somnade in i mina armar hos vetrinären,och jag hade så svårt att lämna honom.Stängde dörren och tog farväl ett flertal gånger,för att sedan åter gå in till honom och bara sörja och gråta.

Bamse vad en speciell hund,ja det säger man väl om alla sina hundar.Men det vad något med honom.Han vad den snällaste gud har skapat,aldrig ett morr eller något.Älskade alla människor men vad totalt ointresserad av andra hundar.Fick han bara vara där vi vad så vad han nöjd.

Varje dag gick vi upp och hämtade Marcus uppe i hans lilla Byskola(som tyvärr är nedlagd idag )och så många barn som han hjälpt att bli av med sin hundrädsla kan ni inte tro.Han och jag vad alltid med vi utflykter tex i skolans regi och han gav sig inte förrän alla barnen hade kelat med honom en stund.Och vad dom väldigt rädda satte han sig ner med bakändan till.

När lilla Lovisen kom till oss en kaxig liten dam som satte tänderna i Bamse det första hon gjorde så bara satt han där och lät henne hållas.

Likaså när Mattis kom ,han lät dem äta hans mat ,ta hans älsklingsben utan ett morr ellr något han bara gick sin väg.Men vi märkte att något inte stod rätt till.Han stannade ibland på våra promenader och ville inte gå.Ville inte leka eller något med de andra hundarna .Dagen innan han fick somna in kunde han inte ta sig uppför trappan till övervåningen där han alltid låg bredvid min säng och sov.Och en dag när stora sonen kom på besök kunde han knappt stå på sina ben.

Så han fick som sagt vad somna in.Jag tänker ofta på denna underbara hund och drömde om honom inatt,därför skriver jag denna lilla berättelse som kunde bli hur lång som helst,då det är såååå mycket saker vi gjorde Bamsen och jag.Men jag stoppar här då jag känner mig så rörd så rörd.Sitter och tittar på alla de foton vi har på honom.Tyvärr hade vi ingen digitalkamera på den tiden ,jo men bara ett kort slag,så det finns tyvärr bara ett fåtal foton som jag kan visa er.Men jag har ett helt fotoalbum med "pappersfoton" som minne av denna underbara hund.Avsluter detta inlägg med de foton jag har på Bamse .Och du Bamse...Vi ses i Nangiala!!!!!