Detta är ett inlägg jag har dragit mig länge för att skriva. Min älskade nallebjörn Tyzon ,finns inte längre här hos oss på jordelivet.Han fick somna in för ett tag sedan, pga sviterna efter en långvarig Borelia.

Tyzon blev ju akut sjuk förra året i April månad och kräktes blod.Låg inlagd på Läckeby djursjukhs,där det togs en massa prover, men vi fick aldrig någon diagnos eller förklaring.Han behandlades mot infektion i magen,när inte det hjälpte behandlades han för infektion i halsen.Han hade en mycket konstig infektions,samt blodbild.Vi vad och tog nya prover,och ibland låg dom på gränsen,för att vid nästa provtagning vara skyhöga igen.Jag tjatade och tjatade om Borelia,men fick till svar att det ger inte den infektionsbilden.Till sist togs Boreliaprov och hans värden vad skyhöga.Han har behandlats mot Borelia 3ggr.

I samband med detta förändrades Tyzon,från att ha varit en slö,gosig nallebjörn till en helt annan hund.Han började visa ett aggresivt beteende,först mot människor han inte kände,till att även bita.Hans aggresivitet har bara ökat och ökat.Han bet först människor han inte kände,för att sedan även bita människor han känner väl,och till sist även dagliga besökare.Fanns inget mönster eller förklaring till hans oprovocerade attacker.Ena sekunden lekfarbror åt de små,för att nästa sekund göra utfall och bita.Vi kontaktade rutinerade instruktörer på Brukshundklubben och bad om råd.Trodde först att det vad bristande respekt och någon utvecklingsfas i hans liv.Men det blev bara värre och värre.Han attackerade,och bet de andra hundarna här hemma,och vårt barnbarn.Han kunde ligga helt avslappnad,för att flyga upp och bita den som vad närmst av hundarna eller för att sätta sig och trycka sig mot mig,som om han bad om hjälp på något vis.Jag har försvarat och försvarat hans beteende,hittade på ursäkter för det han gjorde,ville inte inse att det vad långt ifrån ett normalt sätt.Mot oss här hemma vad han hur go som helst,snarare blev han mer och mer kontaktsökande mot oss.Till sist satte sig övriga familjen sig ned, och tyckte att nu får även jag inse att det inte står rätt till.Vi kunde inte ha gäster här för att vi inte visste om, och när han skulle bita någon.En av oss fick alltid vara hemma ,eller ha Tyzon med för vi kunde inte lämna honom ihop med de andra hundarna.Hade Marcus kompisar här fick det sättas upp grindar.Vi skulle ha firat Jul här på gården ,med det gick ju inte.Jag har kämpat och kämpat sedan i Oktober månad,försvarat Tyzon och hittat på ursäkter för allt han hittat på,Skyllt på än det ena än det andra,hittat fel på alla andra, inte på Tyzon inte.Ville/kunde inte inse ,att det vad helgalet igentligen.Mattes älskling med det stora vackra huvudet,som följer mig vart jag än går.Som kryper upp i sängen bredvid mig, så fort husse stiger upp,som jag har följt sedan han vad 3 veckor.Den lilla valpen som ögonen föll på först ,och som jag sa till uppfödaren honom ska jag bara ha.Men nu gick det inte längre,situationen här hemma vad ohållbar.

Så nu har det tänts en ny stjärna på vår hundhimmel.

Men jag saknar honom så obegripligt mycket.Men nu har du ro i ditt huvud och din kropp,och vi kommer att träffas igen den dagen då det är min tur att lämna detta jordeliv,det är jag övertygad om.Livet här på jorden går sakta ,men i Nangijala där du är nu, könns det bara som ett ögonblick tills vi möts igen.

Vila i frid min älskade Tyzon!!!